Aldrig en skrikare! 

Angenämt… 

Idag är det 87 dagar kvar till den stora dagen.. Den dagen då jag blir hans fru. I evighet ska jag vara vid hans sida, i medgång & motgång, i skratt & i gråt. 

I helgen var vi, León & mamma iväg…  sålde vi allt vi inte behövde & säkert lite vi kommer ångra oss om också på bakluckeloppis på Täby galopp. 

Skönt att rensa ut vinden & jag finner stor tillfredställelse i att bli av med onödiga ting. 

På den vackra Lördagen var vi bjudna på Grillmiddag hos sonens pappas kärlek Michaela. 

Vi lever i en mycket stolt (tomten är far till alla barnen) familj med min sons pappa & hans släkt plus mina föräldrar. 

Michaela välkomnas varmt & vilken fantastisk grillmiddag hon bjöd in till. 

   
         

Bilderna är ett axplock av släkten med gamla & nya kärlekar i en härlig blandning & harmoni. 

Barn gör bekant inte som man säger, de gör som man gör… Jag tror & hoppas att León växer upp med ett öppet sinne för livets förändringar & lyckliga slut. 

Helgen fortsatte i bilder: 

   
                         

Vi avslutade veckan med en magisk middag på Trattorian. 

Våran vän Nicklas berättade om hur viktigt han tycker det är att leva sitt liv Här & NU!!! 

När man blir äldre & är på något hem vill vi väl alla vara lyckliga när vi ser tillbaka på vårat liv. 

Jag tänker göra allt i min makt för att inte bli en ”skrika” 

En bitter, olycklig skrikare är något jag aldrig vill bli. 

Så härlig middag med två nyfunna vänner till oss & parmiddagar är allt härliga när det är med de rätta paret.  

       
Kram 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *